tiden som varit

Tiden har förflytit precis som vattnet runnit under broarna. Äh, fuck it.

Casiokids 4/5

Dansant och sköna. Försökte få Vladimir att plåta mig och en ur bandet utanför Strand. Inte så värst full… eller? Förbandet (glömt namn) hade en dryg sångare men var rätt sköna.

Noah and the Whale/ Phoenix 4/5

Missade delar av Noah. Inte något större fan av Phoenix men avslutningen – när ett trettiotal ur publiken tog sig upp på scenen – var surrealistiskt och häftigt.

Det är minst sagt hektiskt nu. Många band att se. Så lite tid. Vill åka till Norge. Gärna i nästa vecka. Först ska jag beta av festivalen Europavox (The New Wine, James Yuill, Apparat, Shout out louds, mÚm, kütu folk, DatA, Das Pop, Ebony Bones och Delorean), St. Vincent, Grizzly Bear och Taken by trees.

Hatar att blogga

 

 

Grande Inter

Hade inte Inter vunnit igår hade resterande dagar av denna vecka varit förstörda. Bokade biljett till Taken by Trees på Södra teatern igår. Det blir en spelning utöver det vanliga. Imorgon; Casiokids på Strand. Lördag; Noah and the Whale och Phoenix på Debaser Medis.

Diego Miltio och El Capitano kramas. Manlig kärlek när den är som vackrast

jahaja

En god musikvecka väntar. Norska Casiokids på fredag och Noah and the Whale samt Phoenix på lördag. Skall medges att det är mindre kul att gå ensam på sistnämnda två. Det kanske är en nyttig upplevelse. Helgen som varit har varit toppbäst.

pigeons!

I den azurblåa, fabrikgråa, klarblåa himelen flög *tattarna – i detta fall duvor – omkring i en hiskelig fart, som om de var jagade av en  större skräckinjagande fiende. Det var längesedan himmelen var så rik på kontraster och skänkte sådan njutning. Duvornas vita magar riktade en ficklampa i ansiktet när de alternerade riktning.

* Random djurexpert ville inte kalla duvor djur, utan för tattare, eftersom de helt tappat uppfattning om tid och rum och la ägg på vintern.

28/10 2009

En mörkt dag. MYCKET MÖRK.

Hard-Fi – ett fint återseende

Det var ett tag sedan jag lyssnade ordentligt på Hard-Fi. Tror fan inte de släppt en enda dålig låt. Läser på Last.fm att de har en ny skiva på gång. Källan – en kommentar på deras sida – är inte den bästa. Skit samma. Jag hoppas jag vill och jag tror!

they’re great.. can’t wait for new album late09/early10!

 

 

 

pretty najz afternoon

Yann Tiersen och Shaktimatta = great success.

Efter inledande helvete, med tankar om att ge upp kom jag att tänka på Divine Comedy av Dante och följande citat; Long is the way and hard that out of hell leads up to light. Kämpade vidare och blev belönad. Det var riktigt skönt. Känselkropparna blev stimulerande och chill da dillkänslan mattan ska alstra tog vid. Sakta – till en början – sedan i ett stadigt ökande crescendo.

- Soft, sa jag högt.

Zlatanhysterin får mig att vilja spy

Ligger och sover, vaknar till av att någon säger Zlatan varpå kommentatorn skriker GOOOOL. Han har alltså slagit till igen, med ett zupermål. Inte ens när man sover slipper man Zlatanhysterin. Aftonhoran har övergett Serie A. När Inter bortaslår svåra Genoa och Deki gör årets mål är det uppenbarligen inte ens värt en rubrik. Extra skönt därför att Milan slog Real Madrid$$$$$$.

Zlatans frisparksmål var väl snyggt. Wesley Sneijders var snyggare men är inte ens värd en notis. Förövrigt är Maria Wetterstrand Sveriges bästa politiker.

En känsla av hopp..

Den här familjära känslan. En flickväns parfym. Ruttet gräs, en annalkande vår. Den känslan har svept in. Och det, ärade kamrater… är superbäst.

Tonårskärlek

Vuxna människor visas på tv. I en bi-roll syns Källa Bie. Min första (och enda) tonårskärlek/star crush. Lustigt. Ser filmen igen och samma känslor som cirkulerade i en trettonårings kropp gör sig påminda. Rolig film förövrigt, rulltrappleken Felix Herngren sysselsätter sig med har jag anammat och förfinat.

Ann Söderlund och Källa Bie