Scarface är typexemplet på medelmåttig film som höjs till oproportionerliga höjder bara för att huvudkaraktären anses cool, svär mycket och lägrar fina kvinnor. Det finns ingenting anno 2008 med filmen som är top notch, alls. Miami vackert inlindat i en tidstypisk vinjett, musiken är härlig. Men sedan då? Alla scener som en gång bringade goosebumps existerar ej. Magin är borta. Det räcker med att lyssna på musiken, för den, om något, är bra. Musiken i öppningsscenen däremot, är jag fortfarande svag för. Nu kan jag sålla mig till skaran som tycker Scarface är kass. Är det jag? Elller finns det en generation killar, boendes i valfritt ghetto i Stockholm, Malmö och Göteborg som avgudar Scarface? Scarface-generationen?
