Bra musik bringar stabilitet till själen, sägs det. Och visst är det så, även om jag är tämligen övertygad om att man bör lyssna på en viss genre av musik för att till fullo njuta. Precis som det kräver en bra årgång av ett vin för att njuta tillräckligt. Inte för att jag vet någonting om det. Coldplay är ett band jag slentrianmässigt valt bort, för kommersiellt, för många obildade tycker om dem, för mycket pojkband. Trodde jag. Fram tills jag hörde “Viva la Vida”, jag har inte hört en lika bra låt sedan jag hörde ”Neighborhood #1 (Tunnels)” av Arcade Fire 2005.
Idag har jag sett två filmer, den första var Remember the titans. Trots att den till sista bildruta är fylld med högtravande tal , och allting därtill, är det en film jag alltid mår bra utav att se, en film jag gärna återvänder till, filmen som öppnade upp ögonen för Temptations. När jag var femton var det en favorit, antar att det hör ihop med att jag, som alla andra femtonåringar, inte visste bättre. Det gör den inte idag, men sedan kanske man inte ska ta filmen på för stort allvar heller. Om inget annat kul att se en ung Hayden Panettiere.
