Jävla piss

Vilket oändligt pissmörker. Att vara destruktiv i svåra tider har onekligen en sorts udda charm. På något vänstert vis. Är det inte underbart att gråta ut om man känner för det, att få känna sig svag för att – när tiden är inne, när vardagen gör sig påmind – få kliva ut ur krisen stärkt med fanan i topp. Men just nu vill jag bara lyssna på Mad World av Gary Jules.

Livet

Livet är tid, och tiden är en sträcka.
Då blir livet en färd, en resa.

Men för att resa måste man ha karta och kompass,
annars vet man inte vart man är någonstans.

Vår karta, och vår kompass,
det är våra traditioner, vårt arv och historia.

Förstår vi icke det, då ramlar vi snart i mörker.

Paris 11-18 augusti.

Eiffeltornet var tämligen överskattat, har man sett Al burj Dubai framstår Eiffeltornet som dussinartat.

***

Montmartre var en flopp av gigantiska proportioner. Den plats i Paris jag hoppades mest på var den i mest överskattade. Sacre Cour i all ära, stort och pompöst, men det jag tar med mig hem och minns var Salvator Dali museumet.

***

Pingis varje dag. Vinst varje dag. Kompanjonen drämde sönder sitt racket. Mitt klarade sig med enklare skador.

***

Henri Halluway, kommer jag aldrig att glömma. Ledru Rollins lokala stjärna och husfader. Om han inte sov på parkbänken drack han sig full på rödvin, eller så vandrade han omkring hallucinerandes.

Ett annalkande behov av att besöka Disneyland grodde under veckan men sinade kvällen då alkoholen äntrat kroppen. Det blev ingen resa till Disneyworld men däremot kroppsvätskebyte. Disneyland är ju för barn ändå, inte sant?

***

Gick på bio, italiensk mastodontfilm med fransk text. Förståelsen för vad som sades var undermålig som bäst.

***

Träffade ett svenskt par, lika förvirrat första dagen som oss. Spenderade en underbar kväll vid Notredam och åt världens äckligaste friterad banan med glass på ett sunkigt kinahak.

***

Önskade att jag kunde dansa salsa, både en och två gånger.

***

Levde ihop med såväl koreaner, spanjorer och tjecker.

***

Träffade världens skönaste holländare som ska lära mig röka hasch på någon Coffeebar i Amsterdam.

***
Höll på missa flyget, på vägen ner och på vägen hem. Båda gångerna lika paralyserade av skräck som överraskade över hur värdelös lokaltrafiken är. För inte kan vi ha varit dåligt pålästa eller sent ute månne?

***

Var på nattklubb som enda vita person. Udda, lite läskigt och utsött men efter ett par redbull vodka mycket roligt.

***

Vaknade upp i Versailles efter efterfest. Ett par mil utanför citykärnan. Tror jag. Har fortfarande ingen aning hur jag hamnade där. Men jag vet att jag har tur som lever.