Det råder tydligen en finanskris. Det har inte infekterat min värld på något vis. Mitt liv flyter på som vanligt. Man kunde hoppas på att ölen skulle vara billigare på krogen. Icke.
Hemma hos mor och far har finanskrisen lämnat sina fotspår. I form av en ny 50″ plasma TV. Tydligen ville mamma ha en större tv uppe. Två stycken 28″ dög inte. Den tidigare 42″ får agera reserv på övervåningen. Det är viktigt att morsan kan se sina dokusåpor och ibland, men bara ibland, Wim Wenders alster på SVT på en 42″. Farsan måste såklart se travet och sporten på 50″. Vad i helvete ska ni med 50″ tv till?
Jag lade också märke till att vår gamla Mercedes bytt färg. Från ljusblå till svart. Samma modell. Ny färg. Farsan var ute och åkte och av en ren slump gick han in och hälsade på lokale Mercedesåterförsäljaren. Denne beskrev fördelarna med en liknande bil anno 2008. Alla som lurat av barn godis vet hur enkelt det är. Jag misstänker att bilförsäljaren gick hem igår med samma känsla.
Enda skillnaden är färg, lite hästkrafter och att den nya bilen inte har inbyggd telefon, vilket vägs upp av fler hästkrafter påstår pappa. Den lyckliga i denna soppa är min bror som köpt den äldre bilen. Gammal och gammal, årsmodell 2005 tror jag.
Det värsta i denna soppa är att jag blev tvungen att betala min hårklippning plus färgning själv, mitt nya tågkort och jag hade blivit tvungen att betala min tågresa också om jag inte plankat. Fyfan alltså. Finanskrisen tar knäcken på mig.
