Jag minns i alla fall vad jag gjorde…

Jag minns i alla fall vad jag gjorde…

Fyra dagar i Tallinn > Sju dagar i Paris.
Jo jo, tänker ni. Jag med… Men till syvende og sidst, när intrycken lagt sig och när man får perspektiv.. Då var nog Tallinn roligare än Paris. Om än på olika vis. I hur många städer i världen kan du vandra jämte affärskomplex och stanna upp, titta dig omkring och ge dig hän eskapism, låta tankarna löpa fritt, fantisera om att du befinner dig i New York. Allting omkring dig indikerar just det. För att ett stenkast därifrån möta inspelningsplatsen till Lilya 4-ever. Om vi i Sverige talar om miljonprojektsområden finns det miljardprojektsområden i Tallinn. Så dekadent och illaluktande är det. Charmigt? Ja visst. Nu var det iofs mer eller mindre ett år sedan jag var i Paris. Men…

Varenda jävel tycks vara upptagen idag.
Elsa är stressad, scannar bilder innan studier tar vid
Sofie drog och tränade på friskis och svettis.
Amanda är barnvakt. Jag som hade tänkt ta med henne till Carmen, som hon tjatat och velat. Prickar fel, typiskt.
Kent är trött. Har aldrig skett tidigare.
Ida vill inte spela röj. Har aldrig skett tidigare.
Ruffe tränar med sin mongopolare.
Alla har ett liv. Utom jag. Idag. Tristessen har sköljt in och dränkt mig – bokstavligen.
Jag packade ner och skeppade hem dvdfilmerna till mor och far. Inte så smart. Har ingen lust att kolla på TV, gå ut och gå, fortsätta läsa Stig Dagerman och/eller boken om Bergman, och fotbollen börjar inte förrens om en timme! Gustaf Spetz är bäst just nu, btw.

Tallinn nästa söndag, Uppsala på sista April och Siesta i slutet av Maj. La vita e bella!

Random: – åh, vad härligt att solen tittat fram…”
Jag: – nej, det är bättre om det regnar, då slipper man i alla fall ha ångest över att tvingas vara inomhus”
och så fortsatte det…

Lång promenad runt Sicklasjön med Anton, hård marsch upp för Hammarbybacken, glass, sushi och nazislakt i Call of Duty. Lördag i en mening.