Pissdag

Man kan ju konstatera att 22:a maj anno 2012 varit en speciellt bra dag.
Rodrigo Palacio ”Obi-Wan Palacio” offentliggörs. Dålig dag för alla Interisti världen över. Det andra tråkiga är att knug jr Estelle döpts. Det tar liksom bort fokus från vad som hände för två år – 17 520 timmar sedan för att vara exakt – då avsparken för Inter – Bayern Monaco gick av stapeln. Ett klassiskt datum som ingen medioker drottning ska få ändra på.

Viktigt!

När spelandet tagits till en ny nivå, när en vinst omvandlas till förlust och behovet av upprättelse är VIKTIG. Så viktig att man mejlar EA-sport.

Zingaros padawans strikes again

Zingaros vänner flödar som sperman i ett horhus, när judaz gör mål mot Inter. Äckliga jävla plastsupporters! Jag hatar er. Låt mig vara! Jag ska döda er.

Fritzlad på FIFA

Vaknar av att jag fått glädjebud i textform. Vodka-Janne (Janne som Janne. Jag tänker inte exkludera jannes, för att förstärka ordets innebörd.), spöade Soumi-Janne på FIFA. Drog igång jj Beautiful Life och var glad i ungefär tre sekunder.

Nu har Russia Bear spöat både undertecknad och Badger. Är han ett reellt hot? Eller var det en ”one hit wounder”, en sommars dans, a la landsmännen Zhirkov Arshavin?

Coutinho, grazie!

Och så är underbarnet officiellt presenterad. Jag är sjukt jävla intresserad av vad Phillipe Coutinho kan utföra i Inter. Är förväntningarna för högt ställda? Drömmen om en ny Pato – är det rimligt att förvänta sig underverk redan nu?

Blackhawks!

Chicago Blackhawks har vunnit Stanley Cup för första gången sedan 60/61. Det vore förmätet att påstå att jag frenetiskt följer Blackhawks. Däremot har det alltid varit mitt lag, jag har inte bytt ut mina älsklingar när det svajat, nymodernismen har aldrig naglat sig fast. Det känns på något sätt som en revansch för alla år man stått ensam på skolgården omringade av Red Wings- och Avalanchesfans (haha). 2010 har visat sig vara ett gyllene sport år. Inter inleder med Triplete Mania och Blackhawks avslutar med Stanley Cup.

Inter är bäst i världen

När Howard Webb blåste av i Lördags kom inte euforikicken jag föreställt mig. Efter veckor med väntan, kantad av glädje och frustration, uteblev den totala glädjen. Istället infann sig en känsla av lättnad. Det är först nu, två dagar och en natt med  drömmar om Mourinho senare jag lyckats få rätsida på detta. Javier Zanettis tårar, Jose Mourinhos tårar. Det blir fan inte större än så här. VI ÄR BÄST I VÄRLDEN! Ät upp det, haters! Förövrigt blir jag lack på Facebook som förvägrar mig att ha bilden ovan som profilbild.

Fem dagar kvar

Det blir inte större än såhär:

INTER PER SEMPRE!

Världens vackraste Il Capitano

Inter 18 titlar
Milan 17 titlar

Tankar efter Chelsea – Inter

Vi vinner alltså med 1-0 och går vidare med 3-1 totalt. Helt rättvist med andra ord. Inget snack om att rätt lag gick vidare. Mer bollinnehav och lika många målchanser. Man kan snacka om straffar hit och dit (se Aftonbladets vinklade rapport) men det är lika irrelevant som att Zlatan faktiskt var ytterst nära att kvittera mot United förra året. Det nämndes så klart inte. Varken i media eller av anglofilerna.

Ikväll har det mest handlat om följande: Tråkiga Inter. Vi maskar och filmar. På italiensk manér. När Chelsea nästan lyckades med samma tråkiga fotboll mot Barcelona handlade diskussionen inte om det. Helt naturligt kanske – med tanke på en viss domare. Ponera att Chelsea vunnit. Jag ger mig fan på att man tilldelat Chelsea etiketter som ”taktiskt slipade” och hur de mästerligt avväpnade Barca.

Jag blir rosenrasande på partiska kommentatorer. Det samma gäller inkompetenta diton. Hur jävla svårt ska det vara att uttala namnen korrekt? Niklas Holmgren bör ägna sig att kommentera ishockey. Jag tror det är hans dröm. Helt uppenbart är det i alla fall att han inte är särskilt påläst. Sneijder blir Schneider. Tänker han på undertecknads gamla favorit, Mathieu Schneider?Det är möjligt att det normalt är petitesser, men när det snarare blir norm att uttala namn fel (Panjev, Majlcon, Molito) blir man en aning sur.

Inte blir det bättre heller när highlights från matchen rullar efteråt. Uteslutande visas Chelseas målchanser. Tyvärr får inte Anelka(?) någon vidare träff på bollen, annars hade det ju varit mål, säger Ola Andersson.  Inter gör uppenbarligen ingen bra match. Det är Chelsea som är bleka, går inte att känna igen.

Vi vinner. Vi är de facto ett bättre lag. Inget jävla snack om saken