Bäst i Italien. Bäst i världen!
Mors kommentar en minut in i norska Alexander Rybaks låt Fairytale sammanfattar vad jag försökt säga hela tiden..
- Jaha, och vad är det som var så speciellt med den här då?
- You tell me.
…
Inter Campioni D’Italia!!!!!
Nästa anhalt: Southside, Zinkensdamm. Heja Newcastle!
Habibib…..
So fuckin ryanair to Paris över låten…
Just nu visas Peter Bogdanovichs The Last Picture Show, en av 70-talets allra bästa amerikanska art-housefilmer, och ikväll visas Curtis Hanson film-noir klassiker LA Confidential.
Ändock klagas det på utbudet. Folk älskar att klaga. Bara för att klaga. Folk är idioter.
Ett litet inlägg av stor substans i den varinfekterade debatten om att betala radiotjänst.
Radiotjänsten existensberättigande är en ständigt aktuell fråga att disktuera och reflekteral kring med olika infallsvinklar och kontexte. Att pynta upp 200 riksdaler, eller påstå att man ingen tv har.
Döma av inläggen på Flashback ljuger de flesta. Den allmäna synen på radiotjänst är att den är tämligen överskattad och ett omoraliskt sätt av staten att inkassera pengar. Samtidigt när SVT tidigare visat filmer av Francois Ozon, Pedro Almodovar och nu i dagarna visat två och en halvtimmes dokumentär om Marlon Brando följt av Storstadshamn och Linje Lusta samt fem gånger Jim Jarmusch är summan 200 lite jämförelsevis sett till timmarna njutning man får. Och detta är bara en promille av all kvalitetsfilm som visas.
Det här skulle (nästan) kunna vara en släktträff;
Att se det här är ungefär som att komma på morsan och farsan mitt i
Återigen dags att bege sig in i Sopranos sfären.
18 juni 2008 går till historien som en ytterst misslyckad dag. När Sverige förlorar blir jag inte bara rosenrasande, varje gång Sverige förlorar och jag ser på matchen med far hamnar vi i luven på varandra. Det bottnar i att båda är besvikna och han håller det inom sig medan jag inte till fullo lyckas med det, om ens något. Att enskilt skuldbelägga någon spelare är sällan korrekt, men just idag vilar debaclet i alla fall litet på Petter Hansson, som förutom att gå bort sig mot Villa, även gick bort sig vid 1-0.
Gud vad befriande det måste vara att vara ointresserad av fotboll. Att slippa uppleva denna känsla av tomhet och aggression. Samtidigt är det ännu tråkigare att inte få känna kollektiv glädje vid vinst. När Du gamla du fria ljöd var jag väldigt nervös och i ett par sekunder kändes det naturligt att be till gud. Det är första gången jag gör det och konsekvensen är tydlig. Förlust. Rättvis också bör tilläggas. Ytterligare ett bevis på att det inte existerar någon gud eller att han väljer att tillfredställa landet där flest tillber honom, vilket är en utomordentligt ojuste metod eftersom det bor typ tio gånger så mycket folk där som här. Ännu ett bevis på att ateism är den rätta stigen att vandra.
Heja Kroatien!
Eurovision song contest är som ett varinfekterat sår, äckligt och fult. Ingenting man gärna vidrör. Inte ofta, oavsett nisch, dåliga artister får så mycket uppmärksamhet. En låt har varit bra, Sebastian Telliers Daft Punk influerade (producerade) låt. Men bra musik går aldrig hem, han ligger just nu bakom en 75 årig rappare, nån ful turk och ett par lettiska sjörövare. Vilket jävla skämt. Och så detta kissass, alla dessa grogghaggor måste uttrycka sina komlimanger för ett VÄL genomfört program. Så otroligt jävla torrt och uttjatat. Och som vanligt kommer vi att placera oss topp 2 enligt ”säkra källor” på Expressen. Just nu ligger Charlotte trea från slutet, jag hoppas att vi kommer sist och bojkottar skiten!
Jag önskar att jag hade kunnat berätta vilken succé det blev. Men icke. Tidigare år har maratonet varit välbesökt – upp emot 40 personer som bäst och snittet kring 20. Har ingen vidare koll på hur välplanerat det varit tidigare år, men jag misstänker att man i god tid planerat och fördelat arbetsuppgifter. Någon ansvarar för beställningen av pizza, kontakten med pizzerian. Någon sköter kassan, ett par andra bakar körsbärspaj. Allt förhandsarbete, med facit i hand, var tämligen överflödigt.. Förutom åtta (av tolv) ur vår klass mäktade hela 5-6 personer dyka upp, varav två bor på skolan. När sista episoden rullade var ingen utomstående kvar, inte ens alla ur klassen.
Personligen blev maratonet ganska uddlöst. Jag såg piloten och en tredjedel av andra episoden. Sedan smög jag och min vapendragare Keoma ner till närmsta restaurang för en öl. Ölen måste varit spetsad, för 22.30 somnade jag. Det var det maratonet. Till ljuspunkterna hör väl att vi trodde (eller i alla fall jag försökte) oss se ett UFO i luften. Inget UFO men en ICA-kasse i alla fall.
GODNATT!
Lördagskvällen blev en konstigt packeterad dos melodifestival. Jag blev alldeles perplex. Inte för att Carola bara lyckades ta sig till andra chansen. Det var en skräll. Utan för att hennes byst såg så jävla rynkig ut. Senast igår hamnade jag i en diskussion där bysten var brännpunkten – tydligen var de oäkta. Det jag såg på TV var äkta – kusligt va? Nu kan jag bygga vidare på min oneliner om Carola, som är indräpt i förakt, till ”Jävla Livets ord russinhagga”. Annars är livet bra – Live Forever med Oasis går varmt i winamp.
Hennes jävla show är fan det sämsta av det sämsta.. Lika intressant som Nattliv på Tv4.
Du lär ha ett kök som ser ut som ett DJ-bås
Skämten ligger på den här nivån. Koks-Tinas recept till gott skratt är att dra paralleller mellan räkor och dejting. Och sen Babbens kläder, en lila skjorta och slips. AVGÅ!
