An ending

watchmen review

vogelturken

Javier Navarrete och Johan Falk

Satana Trött….. Perkele.

Ämnar att se tredje (eller sjätte, om ni så vill) filmen om Johan Bourne… förlåt, Falk. Han är i alla fall lika hård som Jason Bourne.

Javier Navarrete förgyller en mörk Oktobernatt.

”Giù la Testa – Sean, Sean” – 1972

Grande – om Birro själv får välja. Fast nu väljer jag. Jag väljer; fett!

The Creepiest Creep Ever

Det är Tomas Quick-nivå på Mats Alm.

”Det känns bara meningslöst att gråta, det  hjälper ingenting” – NÄHÄ?!

Conquest of Paradise

Om enbart en låt skulle avgöra huruvida jag skulle se en film eller inte hade Vangelis Conquest of Paradise, ledmotivet till filmen 1492: Conquest of Paradise, varit en starkt bidragande faktor till att jag tagit mig tid att se den. Första minuterna är epic.

Eller varför inte Gustavo Santaolallas ledmotiv till Babel och 21 grams. Kanske Danny Elfmans musik till Edward Scissordhands. För att nämna några.

Gladiator – saftigt värre.

Spenderat kvällen med att kolla igenom extramaterialet till Ridley Scotts Gladiator. Man får tycka vad man vill om filmen, men tekniskt sett är den skitbra. Faktum är att första stridsscenen är det mäktigaste jag någonsin sett i en biograf. 2008 under Drömfabriken var Per Hallberg på besök för att prata om sitt jobb som ljudtekniker i Hollywood. Han passade även på att visa excerpter ur några alster, däribland Gladiator, Bourne Identity och Låt den rätte komma in. Gladiator i Salong Victor på Filmhuset var en mäktig upplevelse. Faktum är att det är en mastig upplevelse hemma med bra ljud också. Soundtracket gör mig – i rätt sinnesstämmning – knäsvag.

Scotts kommande projekt Robin Hood blickar jak med nyfikna ögon fram emot.

islänsk pop

Au revoir simone

In action!

Vid frukostbordet slog det mig. Jag tycker inte bara om Au Revoir Simone. Jag älskar deras drömska pop.